Vad vore jag?

When someone asked me if i knew you, I smiled like a million memories flashed in my head and simply say "not anymore".




Tyvärr. Jag kommer ihåg din berättelse, om Emma, prinsessan. Den som fick oss tillsammans. Jag kommer ihåg varenda sekund vi la ner på att filma Agda Nödström. Jag kommer ihåg när vi lekte fjortisar och det började spöregna så vi gömde oss under ett lekstugetak på en okänds tomt. Jag kommer ihåg allt vi någonsin gjort och jag är ledsen att det blev som det blev. Jag saknar dig fortfarande varje sekund och tänker på dig varje dag. För alltid är det något/någon som påminner mig om dig. Din doft, din hårspray, ditt smink, ditt hår, dina kläder och dina handrörelser. Alltid finns det något som påminner om dig. Jag trodde alltid det skulle vara du och jag, hela tiden, för alltid. Men saker blir inte alltid som man tror. Att vi skulle förlora allt över en kille var otroligt dumt och omoget av oss båda. Tack för att du hjälpt mig bli den personen jag är idag, hjälpte mig fatta att jag behöver inte vara någon annan för att bli omtyckt. Jag minns att du va orolig när jag skulle byta skola, att någon skulle ta din plats. Men ingen kommer någonsin kunna ta din plats i mitt hjärta, du har alltid en säker plats där. Oavsett hur långt borta du är, oavsett hur arg eller besviken jag är på dig. Om vi bråkar, om vi inte pratar på flera år finns alltid du och alla minnen kvar i mitt hjärta. Du är en stor del av mig, du hjälpte mig upp när jag hade det som svårast och jag är dig evigt tacksam. Jag älskar dig, soulmate!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0